Detta är mitt första stapplande steg i bloggandet...

hur ser det ut? *backar och tittar*

.. och som småbarnsmamma som jag är kommer det annat imellan så nu får det bli lunch....

Detta hände sig en sommardag när Natalie var 5 år...

Vi satt i bilen på väg hem från stugan, Natalie var så där sur och ledsen som bara ett barn kan vara när man inte får stanna hos mormor i stugan fast man vill.... Hon bara grät och snyftade och jag hade under en längre tid försökt få henne på andra tankar genom att tala om ditt och datt... dock utan resultat...

Helt plötsligt uppenbarade sig det perfekta samtalsämnet vid sidan av vägen, det gick nämligen en häst i hagen brevid vägen. Jag saktade ner lite och flirtade med Natalie genom att säga

-"Titta en häst, den var väl fin?"

Natalie replikerade -"Jaaa" och slutade mitt i en snyftning och tillade -"Det är en kille"

Vid närmare kontroll såg jag vad hon syftade på! Hästen stod nämligen, på riktigt hästmaner, och luftade "slangen" så att säga och den var av kalibern riktigt stor... Glad i hågen att jag ÄNTLIGEN fått en öppning i konversationen med den tidigare SÅÅÅ överdrivet ledsna tjej som befann sig i baksätet hakade jag på tåget och frågade överdrivet undrande

-"Hur vet du att det är en kille?"

Varpå Natalie snabbt svarade:

-"Ja, mamma, hur vet DU att det är en häst?" 

Gissa om jag höll på att köra av vägen av asgarv!

Tilläggas bör att tjejen inte var ledsen sen... hon blev glad av att se sin mamma skratta så hon nästan grinade!